Sitter och läser igenom gamla inlägg. Jag minns varje känsla jag hade när jag skrev varje blogginlägg, vad varje rubrik och varje låt jag la upp syftade på. Klumpen i magen som aldrig försvann, hur det kändes något lite lättare att veta att jag kunde kommunicera med någon utan att behöva vara så nära att det fanns risk att jag blev skadeskjuten. Människor är inte min favoritgrej.

 

I torsdags kom jag hem från baguetternas och de randiga polotröjornas land. Frankrike bjöd på bubbel, rödpang och den gröna fén i mängder. Tror även att jag lyckades äta min egen kroppsvikt i bröd. Min kropp säger åt mig att leva på vatten och isbergssallad i minst fem veckor innan den ens vill lukta på alkohol eller kolhydrater. Nu ska jag springa ut med voffsan, sedan krypa ner och läsa nåt överdrivet pretentiöst. Typ Cioran, Shopenhauer eller Kroptkin. See ya!