Nystart. Eller ja, jag kommer med största sannolikhet inte att skriva särskilt mycket i alla fall. Men ibland kan det vara skönt att få spy ur sig sådant som man tänker på. Ventilera och sedan move the fuck on liksom.  Den här veckan har varit intensiv. Eller, den senaste månaden har väl varit det. Ingen sömn och knappt nån mat börjar ta ut sin rätt. Tur att man har feta hamsterkinder, annars hade jag sett ut som en crack whore vid det här laget.

 

Jag vill inte tillbaka. Aldrig i livet. Men jag kan inte sluta se tillbaka heller. Jag är livrädd. Bokstavligen talat rädd för var livet tänker ta mig. Eller.. snarare rädd för att jag inte ska kunna göra mitt liv till mitt eget. Jag tror inte längre att jag förtjänar det. Min förmåga att se the big picture försvann för längesedan och kvar finns bara trasiga pusselbitar där inte en jävel passar ihop med den andra.

 

Min nattsvarta syn på livet kan också ha att göra med att jag drack två koppar kaffe imorse, mina händer skakar som asplöv och jag vettefan var jag ska göra av de om jag inte knappar på tangentbordet. Men nu ska jag sluta flumma iväg. Ta mig inte för bokstavligt, det skulle jag själv aldrig orka göra i alla fall.