Född troll, fostrad till människa
Ballerina, you must have seen her dancing in the sand
Sitter i sängen, framför datorn och med en tekopp i knäet som jag hela tiden lyckas spilla ut på lakanet eftersom jag vägrar resa på mig för att ställa den någon annanstans. Jag har också en fetstor klump av ångest i magen hela vägen upp till halsen för att jag inte ska åka ner till Sweden Rock i år. Jag har varit där varje år sedan jag var 21.. Det här hade alltså blivit mitt sjunde år i rad in case you suck at math. Vad ska man säga? It's the end of an era. Men jag är förhoppningsvis tillbaka nästa år.
Så för att bota min ångest en aning kanske jag åker och ser Slash & min man (Myles Kennedy) på grönan i helgen. Men nu ska jag fortsätta lyssna på Led Zep i min Robban Plant t-shirt och mysa för att jag faktiskt har fått se denna fantastiska man live. Strax kommer Carro över också för lite skräckfilmstittande och tedrickande, vem fan behöver pojkvän? #sadgirlsclub Puss & Kram
Don't treat me unkind
Igår var vi ut. Det kändes helt underbart att sitta på Ågården i bara skinnjacka (eller ja, jag hade ju byxor också förstås men ni fattar vad jag menar) och klunka öl. Sommarkvällar vid ån in my heart. Annars är Arboga sig likt. Same old, same old. En stor fet puss till alla underbara brudar man möter på tjejtoan, alla är så jävla trevliga oavsett om man behöver kärleksråd eller bara låna läppglans så är det alltid nån som ställer upp.
Idag har jag varit hos mormor & morfar med släkten. Söndagsmiddag delux bjöds det på. Först två olika varmrätter och man är ju själklart tvungen att smaka på båda, sen rabarberpaj & jordgubbar till efterrätt och så två olika sorters tårta till kaffet. Det värsta av allt är att nu ska jag äta pizza också så imorgon rullar jag väl fram.. Hur som haver, take care! P&K
Wild, wild horses we'll ride them some day
Nystart. Eller ja, jag kommer med största sannolikhet inte att skriva särskilt mycket i alla fall. Men ibland kan det vara skönt att få spy ur sig sådant som man tänker på. Ventilera och sedan move the fuck on liksom. Den här veckan har varit intensiv. Eller, den senaste månaden har väl varit det. Ingen sömn och knappt nån mat börjar ta ut sin rätt. Tur att man har feta hamsterkinder, annars hade jag sett ut som en crack whore vid det här laget.
Jag vill inte tillbaka. Aldrig i livet. Men jag kan inte sluta se tillbaka heller. Jag är livrädd. Bokstavligen talat rädd för var livet tänker ta mig. Eller.. snarare rädd för att jag inte ska kunna göra mitt liv till mitt eget. Jag tror inte längre att jag förtjänar det. Min förmåga att se the big picture försvann för längesedan och kvar finns bara trasiga pusselbitar där inte en jävel passar ihop med den andra.
Min nattsvarta syn på livet kan också ha att göra med att jag drack två koppar kaffe imorse, mina händer skakar som asplöv och jag vettefan var jag ska göra av de om jag inte knappar på tangentbordet. Men nu ska jag sluta flumma iväg. Ta mig inte för bokstavligt, det skulle jag själv aldrig orka göra i alla fall.
