Hemma i skogen med bihåleinflammation. Tycker synd om mig själv som vanligt. Det är en ful ovana som jag borde sluta med men offerkoftan är så jävla skön. Eftersom jag är sjuk och har tråkigt så har jag klippt mig själv. Och plockat ögonbrynen. Så nu mår jag inte bara förjävligt, även mitt utseende matchar. Ska krypa ner i min lilla bäddsoffa och önska att vi inte hade vedeldat så in i helvete så temperaturen inomhus hade hållt sig under åtminstone 27 grader. Funderar även starkt på att gå ut och lägga mig i växthuset. Men sedan tänker jag att det kanske är spindlar som börjat vakna till liv därute och tanken på att vakna av att en tarantella har halva benet inne i käften på mig får mig att väldigt mycket föredra bastuvärmen vi har inne i huset.

 

Ja ni hör ju. Livet och jag, vi är inte bästa vänner just nu (or ever). Men det är ganska skönt. Allt behöver inte vara så jävla lätt hela tiden. Hampus vill flytta till Köpenhamn. Jag tycker Danmark är det tristaste landet i världen och danska det absolut fulaste språket så jag funderar på att åka till Afrika och uppfostra lejonungar. Eller nåt annat coolt. Kanske flytta hem och uppfostra hästskrället som bara blir fetare och fetare eftersom jag aldrig är hemma och när jag väl är det så är jag alltid sjuk så jag hinner ändå aldrig rida. Va fan liksom.

 

Om ni inte känner mig utan bara läser min blogg så kan jag berätta att jag egentligen är en vädigt positiv (nåja, vi ska inte överdriva men ganska i alla fall) och kärleksfull människa. Men de känslorna lägger jag på mina närmaste så ni får stå ut med att jag ventilerar de något grådaskigare sidorna av den mänskliga själen här. Inga peptalks i den här bloggen inte.  

 

Nu ska jag hämta en påse frysta grönskar som jag kan sova med under huvudkudden så jag inte brinner upp under natten. Sov sött sockertoppar!

Någonstans brister himlen just nu. 

Inuti mig brister allt. 

Med säkerhetsnålar, silvertejp och Karlssons Klister försöker jag skapa en fasad där sprickorna inte syns. 

Jag har låtsats, gömt och önskat. Grävt ner och glömt. 

Men sanningen är att jag är lika trasig som alltid och jag är livrädd för att allt ska rämna. 

 

Ibland hatar jag dig för att du deltar i charaden, för att du älskar den här förstörda flickan villkorslöst. Hur kan du stryka henne över håret och säga att hon är det vackraste du sett?

Ser du inte att hon bluffar? Hon har inget att ge dig som är av värde. Allt det har stulits för längesedan.