Jag känner mig så främmande i Stockholm. Jag avskyr dofterna, människorna, ljuden. Jag går så fort jag bara kan de gånger jag måste lämna mitt lilla fort på Götgatan. Även om jag har höga klackar & tighta jeans. Jag vill bara bort. Slippa trängas. Inte vara en av alla.

 

Som tur är så är mina djur, min familj och mina vänner bara en och en halv timme bort. Så jag åker hem så mycket jag kan, försöker spendera all min tid i skogen så att så mycket som möjligt av storstaden i mig försvinner.

 

Med det sagt.. Så älskar jag mitt jobb, alla kollegor, fram för allt min bästaste, finaste kille som jag skulle göra allt för. Så Stockholm är inte bara dåligt. Det är rätt skönt att inte var och varann jävel är hjärndöd och röstar på SD ;) Jag tror att jag ska börja plugga till våren. Kanske. Om jag orkar. Och så ska jag försöka börja fotografera och fortsätta dansa. Allt känns bättre så fort man har något att fokusera på. Då saknar man inte det gamla lika mycket. Man minns inte att man vill hem. 

 

Nu är tåget snart framme, ikväll jobbar jag event på Burberry. Keep your fingers crossed så jag inte spiller champagne på nån trenchcoat för 20K eller så.. Puss & Kram, på ev. återseende / EM